Anledningen till det är väl att jag är trött, som vanligt.

Jag är typ arg, ledsen och irriterad. Jäävlar vad trött jag är, jag borde gå och lägga mig men jag måste borsta tänderna och jag orkar veeeerkligen inte! Och det känns fett onödigt att gå och lägga sig när jag kan vara uppe hur länge som helst eftersom jag inte har skola imorrn.

Jag fattar inte hur mamma orkar! Det gör hon uppenbarligen inte, det ser ut som en svinstia här hemma. Jag orkar inte ens laga middag en dag i veckan och då ska hon sortera, vika och hänga tvätten, ta hand om disken, maten och städningen 24/7. Uusch jag ska aldrig skaffa barn! Jag ska bara ta hand om min egen skit. Hemma hos andra går det bra, och när jag jobbar eller praktiserar men hemma så sjunker energin och humöret direkt.

Så fort jag kliver in i hallen så blir jag genast på sämre humör. Det här låter töntigt men det är som att lägenheten är laddad med dålig energi. Jag vill inte vara hemma. Det är ständigt tjat om städningen och middag. Middag är något vi bråkar om konstant känns det som.

Jag orkar fan inte ens komma fram till det jag skulle och förklara det hela ordentligt. Inlägget blev konstigt och osammanhängande. Baaaaaajs!!